tvång

Svenska

Substantiv

Böjningar av tvång	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tvång	tvånget	tvång	tvången
Genitiv	tvångs	tvångets	tvångs	tvångens

tvång

1. det att någon förmår eller tvingar en person, ofta med våld, att utföra handlingar den annars inte skulle gjort

   Etymologi: Av fornsvenska thvang, twong

   Besläktade ord: tvinga

   Sammansättningar: dragtvång, regeltvång, tvångsmedel, tvångsmässig, tvångssvenska, tvångströja, tvångsutvisa

Översättningar

det att tvinga någon att utföra handlingar den annars inte skulle gjort

• engelska: coercion ^(en)
• finska: pakko ^(fi)
• isländska: þvingun f, ófrelsi n, nauðung
• italienska: coercizione ^(it) f, costrizione ^(it) f, imposizione ^(it) f
• polska: przymus ^(pl) m
• portugisiska: coerção ^(pt) f
• tyska: Zwang ^(de) m