vänja

Se även Vanja.

Svenska

Verb

Böjningar av vänja 1-2.	Aktiv	Passiv
Infinitiv	vänja	vänjas
Presens	vänjer	vänjs (vänjes)
Preteritum	vande	vandes
Supinum	vant	vants
Imperativ	vänj	–
Particip
Presens	vänjande, vänjandes
Perfekt	vand

vänja

1. (reflexivt: vänja sig) bli van vid något

   Vanliga konstruktioner: vänja sig vid något

2. (transitivt) få (någon) att vänja sig

   Vanliga konstruktioner: vänja någon vid något

   Vi har börjat vänja vår son vid att äta fast mat nu.

Etymologi: Av fornsvenska vænia, av fornnordiska venja, av urgermanska *wanjaną.

Sammansättningar: avvänja

Besläktade ord: invand

Översättningar

bli van vid något

• bokmål: venne ^(no)
• bulgariska: свиквам ^(bg), привиквам ^(bg)
• danska: vænne
• engelska: get used to ^(en)
• finska: tottua ^(fi)
• italienska: abituarsi ^(it)
• maltesiska: dara
• nynorska: venje
• polska: przyzwyczajać ^(pl)
• ryska: привыкать ^(ru)
• tyska: gewöhnen ^(de)

få (någon) att vänja sig

• engelska: make someone accustomed to
• finska: totuttaa ^(fi)
• franska: habituer ^(fr)
• tyska: gewöhnen ^(de)