Hans AlfredsonReviews

A book of insanity, without the unpleasantness of insanity. When the book was reviewed, it was said to be a stupid book, written with the goal of creating a stupid book.

No.
It’s a fascanating idea they have had, the old men. I’m sure they have had very good times on their meetings, bit I am not so sure if anyone really benefits from the publications of the texts at hand.

The text on the backside of the book promises stories (for pleasure”. I’d rather designate them “indifferent”, it doesn’t matter if you’ve read them or not.
---
Njae.
Fascinerande idé de fått, gubbarna. Jag är säker på att de har haft mycket trevligt vid sina sammankomster, men jag är osäker på om någon verkligen tjänar på att detta blivit publicerat.

Baksidestexten lovar texter som skall vara "för nöjes skull". Jag skulle hellre kalla dem indifferenta, det spelar ingen roll om man har läst dem eller inte.

Alfredson’s method, to describe the events from several different points of view is – if not original – pretty exciting. But he doesn’t use the potential all the way. In the parts where the plot is progressed by a voice talking into a dictaphone, it would be interesting to follow that mans confused thoughts more in depth. The author has concentrated only to drive the story forward, no portraits of characters worth mentioning, which would have risen the impression of this novel.
---
Alfredsons grepp att beskriva händelseförloppet ur flera synvinklar är -om än inte orginellt - ganska spännande. Men han utnyttjar inte potentialen till fullo. I de avsnitt där handlingen förs framåt mha en röst som talar i en diktafon skulle det t ex vara intressant att följa mannens förvirrade tankar lite mer ingående. Författaren har enbart koncentrerat sig på att hela tiden få historien att framskrida, inga omgivande karaktärsporträtt värt namnet, vilket skulle höjt intrycket av denna roman.

www.thebookpond.se